Det finns en utbredd föreställning om att ”deffad” och smal är detsamma som att vara i bra form. Och visst, riktig fetma för med sig vissa risker. Ändå har flera studier visat att det är bättre att vara vältränad och lite överviktig, än i dålig form men smal. Ändå fortsätter folk att tro att de är i bra form bara för att de inte har kulmage eller stora lår. Rent objektivt är det fel. Flera av världens bästa atleter skulle få fitnessfolket att rynka på näsan. Om fitnessfolket fick bestämma skulle de gärna ordinera tusen situps och en LCHF-sallad till Vasily Alekseyev, Ricky Bruch, Fedor Emelianenko och Roy Nelson. Detta trots att alla i sina idrotter är eller var den absoluta eliten. För det är sant som det är sagt, magrutor och deffade muskler säger ingenting om kraft, styrka eller hur vältränad man är. Det säger däremot en hel del om hur mycket man ogillar att unna sig av livets goda. Good for you att du avstår från allt smaskigt, men kom inte och påstå att du är i fantastisk form bara för det. Vältränad definieras i Sverige oftast efter hur fort och långt man kan springa. Men vad är det alla springer från? De välmående muskelmännen nedan förmodligen!
Bildbevis nedan.
Atleten Vasily Alekseyev
- Guldmedaljören Vasily Alekseyev
- MMA-stjärnan Roy Nelson
- Fantastiske Ricky Bruch till höger
Den siste kejsaren - Fedor Emelianenko
Intressant inlägg.
Själv ser jag dock ingen vits med att springa omkring med dessa extrakilon som karlarna ovan gör. De hade ju inte presterat mindre om det var så att de saknade kroppsfett.
Sen handlar det ju också om vad det är man gör, att vara tyngdlyftare har ju inget med estetik att göra. Det handlar bara om teknik och explosiv styrka. Att de drar omkring på massa extrakilon är ju bara, i min mening, dumt.
Kollar man på Fedor Emelianenko som du länkat kan jag bara personligen tänka mig att han säkert tjänat några minuter på fötterna om han slapp skutta omkring med den onödiga hyllan han har. Om jag skulle höfta så är det säkert 10-15kg som han bär omkring på helt i onödan.
Bara för att en tyngdlyftare inte *behöver* vara deffad finns det ju ingen anledning till varför man inte skulle vara det.