Telegram från en bombad genusdebatt

Lisa Ekman förklarar på twitter att hon missförstod min första text genom att hon har en ”förförståelse” av vem jag är och vad jag tycker. Ändå klargör hon inte i någon av sina texter vad denna består av. Hon svarade också med ännu en text som svar på min senaste.

 

Lisa skriver: ”När jag läser ord som ”patriarkat”, ”strukturer” och ”könsmaktsordning” triggas automatiskt feministmodulen i min hjärna.” I min egen hjärna triggas lusten att försöka förklara samband och att utveckla de teoretiska verktygen som krävs för att förstå världen. ”Det är nämligen framför allt feminister som använder sig av dessa begrepp.” skriver hon vidare. Är det alltså för att jag inte kallar mig feminist som hon tolkade mig så fel i sitt första inlägg? För många innebär fel etikett att de inte ens bryr sig om att lyssna på vad någon faktiskt säger.

 

Lisa Ekman säger sig ”tolka” det jag skriver, men ägnar sig snarare åt att på mycket lösa grunder tillskriva mig åsikter i frågor jag inte ens tar upp. Om Ekman känner sig nödgad att tolka något borde hon titta närmare på det jag faktiskt skriver i stället för att dra felaktiga slutsatser baserat på sina egna förutfattade meningar. Eller sin ”förförståelse” som hon kallar det.

 

Att alla tolkar en text olika är förvisso sant. Vill man veta var jag står i olika frågor är det dock enklare att läsa och sedan fråga mig om något upplevs som oklart, i stället för att låta fantasin skena i väg.

 

Och nej, gemene man använder nog inte ord som ”könsmaktsordning” och ”strukturer”, det har Ekman rätt i. Men på de arbetarjobb jag har haft talar man om män och kvinnor på ett sätt med liknande innebörd. Man pratar om jämställdhet även om det inte alltid är med samma ord. Till exempel menar även gemene man att kvinnor diskrimineras på olika sätt. Män, å andra sidan, anses snarare lida brist på personlig drivkraft och styrka om de inte tar sig fram i arbetslivet. Kvinnor beskrivs som offer för något utomstående, medan män, precis som jag nämner i mina två texter, ses som offer för sin egen svaghet.

 

Lisa skriver: ”Jag har precis som de flesta feminister jag känner en mycket klar bild av den manliga könsrollen och vilka begränsningar som ingår i den. Det är inte ett dugg ”oklart” varför män inte får vara svaga – tvärtom. Men det var, som synes, inte heller det jag sa. Att det finns en okunskap om män och maskulinitet i vårt samhälle skriver jag dock definitivt under på, och jag härleder det alltså bland annat till mäns ointresse för genus och den egna livssituationen i ett större perspektiv”.

 

Män är alltså ointresserade av sin egen livssituation och har mindre förståelse för sin könsroll än ”de flesta” feminister? Tillåt mig att tvivla. Om feminister nu är så intresserade av män och maskulinitet, varför driver de inte i större utsträckning de frågorna som Lisa Bergman tog upp? Sanningen är att feminister främst fokuserar på kvinnors villkor, kvinnors önskningar och de strukturer som främst hindrar kvinnor. Tal om män och maskulinitet är alltid villkorat i den kontexten. Men därför behövs, om inte en mansrörelse, så i alla fall en plattform där mäns problem kan diskuteras utan att det uppfattas som ett hot. Där mäns situation inte är ett sidospår eller en övrigt-paragraf, utan likvärdig med kvinnofrågorna.

 

Egentligen tycker jag att genusdebatter ofta blir olyckligt missriktade och lätt leder till läger baserade på kön istället för ideologiska skillnader. Några av mina främsta åsiktsfränder är kvinnliga feminister, medan exempelvis Pär Ström står mycket långt från mig åsiktsmässigt. Jag skriver om frågor som främst rör män för att det finns alldeles för lite kunskap om det i media, i skolan, i relationer och i det allmänna medvetandet. Men jag tycker inte att dessa frågor på något sätt bör ersätta frågor som handlar om kvinnors problem. Strukturerna i vårt samhälle drabbar män och kvinnor olika, och vi behöver förstå båda sidor. Reaktionen när man påtalar det egna könets problem blir ofta att män känner sig anklagade och att feminister provoceras. Men när bara ett kön vinner, så förlorar båda könen.

Ps. Jag har tidigare skrivit en text om feminism här.