Elin Grelsson skrev för ett tag sen ett inlägg om slackerkillar och duktiga tjejer. Ett fenomen som är intressant och aktuellt. Och svårt att förklara. Jag känner många killar som är begåvade men inte lyckas slutföra studier eller skaffa kvalificerade jobb. Många har tappat sugen. Dricker mycket. Saknar självförtroende. Samtidigt har jag en hel del tjejkompisar som är lika begåvade. Och många av dem går det väldigt bra för. De är doktorander, jobbar på statliga myndigheter, jobbar för EU eller FN och skriver böcker. Vilket gör mig och andra som känner dem otroligt stolta. Jag brukar skryta om mina väninnor och de förtjänar allt gott som kommer till dem.
Samtidigt gnager det lite att mönstret ser ut på det viset. Att killar generellt sett framstår som slackers. Att de har sämre gymnasiebetyg. Läser mindre prestigefyllda utbidningar. Har svårare att slutföra sina studier. Exemplet från min egen umgängeskrets är självklart inte representativt men sammanfaller med vetenskaplig statistik.
Därför blir jag också berörd när jag läser Gustavs blogginlägg om hans sociala fobi. Att inte ringa samtalen man måste ringa. Att inte ta kontakt med myndigheter i tid. Betalningsanmärkningar. Att ha svårt att hitta jobb. Det känns igen.
Och vad är lösningen? Vissa tycker att det är rätt åt killar som det går dåligt för. De misslyckas ju TROTS patriarkala strukturer. De har alla möjligheter och flaggan är i topp för deras snopp. Men då missar man att de strukturer man kallar patriarkala inte är skapta för mäns lycka, utan att det är vissa beteenden som odlas hos killar från tidig ålder. Självklart har varje individ eget ansvar, men någonstans handlar det ändå om vilken typ av uppmuntran och straff man fått för olika handlingar. Man lär sig. Tjejerna att vara duktiga med alla problem och förtjänster som följer med det, och killar att bli slackers.
Har tidigare skrivit om det här: Sengångaren och arbetsnarkomanen – två sidor av samma mynt
Vad menar du när du säger att ”de strukturer man kallar patriarkala inte är skapta för mäns lycka”? Att män fostras till att bli ”slackers”, men att det inte har med patriarkatet att göra? Eller att det har det?
Jag håller med dig om att flickor fostras till att vara duktiga. ”Sage” är ett franskt ord som bättre beskriver vad kvinnor fostras att vara, det betyder ungefär snäll, tyst, stilla och duktig i ett ord. Men det tror jag inte är något nytt utan en fostran som härstammar just från patriarkiska värderingar, medan männen fostrades till att vara högljudda och ta plats. Verbala fighter uppmuntrades eftersom det ledde till män som kunde diskutera och slagsmål ansågs manligt och viktigt för att få släppa ut lite av testosterontillströmningarna, alltså absolut ingen kvinnor kunde tänkas ha behov av. Jag tror tyvärr att dessa mönster delvis finns kvar och att den största förändringen och möjligtvis förklaringen till slacker/duktig tjej-fenomenet egentligen har med informationssamhället och globaliseringen att göra och inte så mycket med dagens fostran. Dagens samhälle kräver språkkunniga och sociala arbetsmyror som vill sitta vid skrivbord och kan samarbeta, inte högljudda och muskulösa ”manly-men’s” som förr i tiden ansågs vara de ”riktiga” arbetarna, både i bondesamhället och i industrisamhället.
Det är nog bara en del av förklaringen, eller vad tror du?
Jag menade att patriarkala strukturer inte nödvändigtvis gagnar män. Samma sak med att traditionell maskulinitet inte är något som män åstundar utan som vi fostras in i. På samma sätt som kvinnor fostras till feminitet.
Jag menade också i princip det du skrev
. Att äldre mönster ligger kvar och hämmar utvecklingen.
Däremot tror jag inte slackers går att likställa med ”manly men”. Jag tror personligen att det är strukturer som gör killar till slackers och tjejer duktiga. Därför är det också något som borde uppmärksammas på det planet och inte enbart skuldbelägga individerna.
Det här var exakt vad jag ville säga i blogginlägget. Tack för att du förtydligade det och skrev det uppföljande blogginlägget åt mig.
Tycker (också?) att det fokuseras för lite i samhällsdebatten på vad dessa patriarkala strukturer faktiskt gör med det manliga släktet. De må vara skapta i en manlig form och för en manlig dominans, men de gör mer skada än nytta för såväl männen som kvinnorna. Gillar Sophies koppling till informationssamhället. Ligger nog någonting i det. Kanske är denna förändring på sikt räddningen ur träsket?
Tycker det här var en mycket förenklad analys som inte tar hänsyn till en mängd faktorer. Men det är klart, du skriver ju ”generellt” någonstans i texten också, så det tar väl bort ett par få procent från analysen kanske.
Jag hoppas att informationssamhället introducerar så mycket kaos i mänsklig kommunikation att strukturer och fostran slutar vara meningsfulla begrepp. Människor är först och främst individer och vi borde inte klämmas in i formar, oavsett hur de ser ut.
Läste både Elins och Gustavs inlägg och känner igen mig så väl att jag inte visste hur jag skulle kommentera. Skönt att höra att man inte är ensam, men illa om det verkligen är ett generellt problem i vår generation.
betalningsanmärkningar har jag tack och lov sluppit i alla fall. annars var allt rätt och bra och jag tyckte precis som elin att du verkligen fått till det bra här. och kort! du skriver ju aldrig kort.
ironiskt förresten att jag ju har min expertis och utbildning inom informationssamhällets ramar. får mig att vara skeptisk till just det epitetet på det moderna samhället som jag nu inte passar i isf.
en kommentar ang könsaspekten bara. diskussionen slackerkillar / duktiga tjejer har säkert ett värde som belyser strukturer som berör många. men jag tänker att det finns en fara i att göra uppdelningen, att det blir konstruerande – självuppfyllande.
jag menar, tjejer, killar och wotever kan bli både slackers / duktiga. jag tycker analysen var bra, skulle bara vilja queer it up lite, då den som nu är liksom vilar på ett svartvitt antagande om duktiga tjejer – slackerkillar. det sticker till lite när jag som slackertjej med min duktig flickvän ska försöka identifiera mig o känner att det inte går, dessutom när jag ser nämare på min relation ser jag att det inte är så enkelt, vi byter roller ibland. är det inte alltid så? du frågar vad lösningen är. jag tror att det är väldigt viktligt att inte förenkla, att belysa gråskalan, att öppna för andra möjliga identiteter än de förväntade.
Slacker och lat är ord som nedvärderar och skapar en rättvis förklaring för den som presterar önskvärt. Jag känner inte igen mig i någon av kategorierna eller beskrivningar av andra människors liv i övrigt. Håller annars med Anna i en del av det hon skriver, bl.a. om att det är(/kan vara) viktigt att belysa gråskalan, eller gråskalorna( för att slippa använda en dimension med två ytterligheter).
Med förenklad menade jag tidigare t.ex. att människor inte är så okomplicerade att de bara motiveras och formas av beteenden som förstärks eller straffas.
Gustav:
Sorry, jag skrev lite klumpigt om dig där! Jag började med att utgå från det du skrev om dig själv men menade mer generellt. Låtom oss alla slippa betalningsanmärkningar!
David:
Vet inte om jag tycker att det jag skrev var en analys. Snarare var det en beskrivning av människor jag känner och en generell tendens. Det finns också rätt mycket belägg för att den generella bilden med duktig tjej/slackerkille stämmer. Självklart är det idealtyper som inte korrelerar exakt med verkligheten. Personligen har jag drag av båda.
Angående gråskalan så är jag av åsikten att man för att komma närmare en sanning om något måste förenkla. Ju komplexare en teori är desto mindre förklaringskraft har den. Det innebär inte att gråskalan inte finns utan bara att det ibland är ointressant att lägga alltför krut på att kvalificera och nyansera.
Anna:
Ja, du tar upp ett viktigt problem. Jag känner självklart även slackiga tjejer och jätteduktiga killar. Det jag skrev om nu handlar mer om frekvensen. Överhuvudtaget är jag säker på att den viktigaste bakomliggande variabeln är hur samhället ser ut. Med betoning på självförverkligande, lustupfyllelse, valfrihet, individualism osv. Det är ju hemskt bra, jämfört med tidigare, men det kan också vara svårt att hantera. Och egentligen är the over- och underachiever två sidor det myntet.
Angående gråskalan igen. Jag talar om ett generellt mönster på aggregerad nivå. På individnivå stämmer det inte alltid. Personligen tror jag att man genom att uppmärksamma ett sånt här mönster (i svart-vitt) bättre kan arbeta för något annat.
[...] nämner kontrollen (även i ett eget mycket bra inlägg). Det är väldigt relevant. Men faktiskt var det Kwest som skrev det mest träffande av alla om [...]
jag antog att du drog iväg generellt där. och för textens tes spelar det heller inte någon roll, så det är all good.
Allt sånt här rättar till sig. Ta USA som föregångsland. I ett mångkulturellt samhälle aktiveras konkurrensviljan hos män. Vissa håller inte måttet och slås ut men det är bara initialt. Jag tror att det blir en backlash här. Svenska män har uppfostrats i en sosseanda. Att inte satsa på att bli rika och framgångsrika. Men så fort vi blivit av med detta så sopar vi banan igen. Jag satsar stenhårt på att starta ett företag och förhoppningsvis bli stenrik. Det borde alla män satsa på. Livet är meningslöst, men har man en uppgift så blir det meningsfullt.
[...] om att vara duktig flicka, likaså Elin Grelsson här. Jag har tidigare själv skrivit på temat här och delvis här . Det som slår mig är att båda är två kvinnor som i sin ungdom hade [...]
[...] om att vara duktig flicka, likaså Elin Grelsson här. Jag har tidigare själv skrivit på temat här och delvis här . Det som slår mig är att båda är två kvinnor som i sin ungdom hade [...]
[...] Slackerkillar och duktiga tjejer (25/8 -2009) [...]