Igår skrev Ulrika Kärnborg en uppmärksammad essä i DN som lannserade en relativt nyskapande hypotes om varför unga tjejer skär sig själva i armarna. Orsaken menar hon är att de trots att de presterar bättre än jämnåriga killar ändå har problem på arbetsmarknaden. Ojämlikheten mellan könen i samhället tar sig uttryck hos individen genom rakbladets vassa egg. Kvinnornas underarmar är såriga på grund av det glastak samt glasväggar som tvingar dem att rikta frustrationen inåt. Ulrika Kärnborg skriver:
”[Tjejer är] de som mår sämst, tjänar minst, medicinerar mest medan de samtidigt visar upp de mest desperata uttrycken för illabefinnande.”
Men författarinnan Kärnborg tar det till nästa nivå när hon utöver att identifiera det kvinnliga könet som det mest lidande till att anklaga Alliansen för att förvärra situationen. Och då ringer varningsklockorna. Menar hon att den sittande regeringen främjar detta tragiska beteende? Vimsigt och alldeles för likt Gunilla Qarlsson utspel där hon kopplade ihop våldtäkter och Piratpartiet. Dessutom är det troligen snarast så att LAS, vilka borgarna vill liberalisera, hindrar snarare än hjälper unga. En socialdemokratisk politik kanske är arbetarvänlig överlag, men inte särskilt ungdomsvänlig då LAS utgör en alltför hög tröskel för de som står och stampar i kylan utanför arbetsmarknaden. Och där befinner sig majoriteten av Sveriges unga vilket nya alarmerande siffror på vår ungdomsarbetslöshet visar. Därför är det uppenbart att Kärnborgs argumentation är tendentiös och halv.
I långa partier är hennes essä dock intressant om detta beteende som ett uttryck i ett större sammanhang där vi alltmer försöker upprätta kontroll i våra liv. En process som redan började ta form i slutet av förra sekelskiftet där bland andra Simmel, Durkheim och Freud skapade teorier om hur urbanisering och ekonomisk förändring påverkade vårt psyke.
Samtidigt är hennes ensidiga fokus på kvinnan det största hindret i hennes analys av fenomenet. Att unga tjejer skulle vara värre drabbade av olycka, smärta och lidande än killar är helt enkelt faktafel. Just det beteende hon skildrar är absolut mer frekvent hos tjejer och otroligt angeläget för oss alla att finna bra vägar att behandla både på individnivå och djupare i vår kultur. Samtidigt begår fler män än kvinnor självmord, missbrukar mer droger och alkohol, har högre arbetslöshet, utsätts (och utsätter) för mer mer våld och brott, är sämre utbildade och därmed rustade för vår ekonomiska ordning. Med tanke på att det är män som nu drabbas hårdast av arbetslöshet i den ekonomiska krisen är inte kvinnors ansträngningar alls ”ytterligt meningslösa” som Kärnborg vill få oss att tro.
Kvinnor, unga som gamla, är bättre på att söka hjälp i tid för sina besvär. Oavsett om det gäller fysiska eller psykiska. Och de har också som regel haft lättare att bli sjukskrivna. Därför är självmordsförsöken bland tjejer så hög medan de faktiskt genomförda är markant mycket lägre än hos killar. De flesta undersökningar som görs på mental hälsa arbetar utifrån självskattningsskalor av typen ”Har känt dig ledsen/nedstämd de senaste tre veckorna”, ”Har du problem med ångest/oro?” och ”Har du ofta svårt att sova?”. I den hegemoniska maskuliniteten som finns i vårt samhälle ingår ett stort mått av att stoiskt uthärda smärta och tråkiga känslor. En riktig man reder sig själv. Boy’s don’t cry. Att det saknas ens en tillstymmmelse till reflektion om det i artiklar som Kärnborgs är under all kritik. För befinner sig inte killar som missbrukar droger eller dataspel, blir kriminella eller genomför självmord i samma kategori som rakbladstjejerna? Är inte unga killars anti-sociala beteenden ett uttryck för samma känsla av utanförskap och illabefinnande? Finns det inte utrymme ändå för de många unga tjejer som mår kasst och skär sig utan att slå på stora feministtrumman om att ”tjejer har det värst”?
För det är en sak att beteendet är förknippat med kvinnlig uppfostran vilket tenderar att få tjejer att reagera introvert. Det är en annan sak att relatera problemet till en patriarkal och misogynistisk ordning som gör dessa tjejer uppgivna. Den världsbilden stämmer helt enkelt inte med verkligheten där både tjejer och killar lider av samhällets högt ställda krav, om än på delvis olika sätt. Fram för lite mer genusneutrala analyser av ungas lidande!
Länkar
https://www.metro.se/2009/04/07/2761/mannen-drabbas-hardast-av-krisen/
http://www.axess.se/blog/post/2009/06/28/Skarande-flickor-och-alliansens-ansvar.aspx
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2836467.svd
http://www.dn.se/kultur-noje/essa/rakbladet-dovar-inre-smartan-1.900015
Bra.
Jag undrar lite över hur man mäter vad som kan kallas självmordsförsök. Räcker det med en rispa i handleden eller att ta en klart icke-dödlig dos tabletter? Räcker det med att stå på ett hustak eller måste man hoppa men överleva för att bli en del av statistiken?
Klart är i alla fall att män, och särskilt unga män, tar självmord i betydligt högre omfattning än kvinnor. Och utförda självmord är ju inte svårt att definiera i statistiken.
Ska tilläggas att jag själv har gjort fem allvarliga försök, men antalet gånger jag har stannat i sista stund, likvärdigt med att ”stå på takkanten”, går inte att räkna. Nu mår jag bättre, tack.
Unga Man:
Är inte någon expert på området direkt men jag tror att självmordsförsök brukar definieras som att en person avsiktligen försöker ta sitt liv men ”misslyckas”.
Glad att höra att du mår bättre nu!
Försökte själv läsa Kärnborgs essä men tröttnade ungefär vid anklagelsen mot alliansen. Fick flashbacks från valfri valdebatt där sossarna anklagat de borgerliga för att helt själva ha orsakat 90talskrisen. Skillnaden är att Kärnborg saknar den där partisymbolen inom parentes som skulle ha förpassat henne till debattsidan…
Jag förstår inte riktigt vad grejen är. Utan att ha läst Kärnborgs essä (kul att folk blir så provocerade så fort alliansen får skit, det verkar vara som att svära i kyrkan här), så verkar logiken tämligen enkel för mig. Unga kvinnor speciellt skär sig – man undersöker vad det är i unga kvinnors livssituation som gör att de utövar detta beteende. Jag ska inte säga om det är arbetsmarknad eller inte som ligger bakom (kan verka långsökt i perspektivet att det främst är tonnistjejer som skär sig, väl?), men varför är det inte vettigt att undersöka vad det är i deras livssituation som skapar detta beteende? Varför är det så provocerande? Lika som att man undersöker vad det är i mäns liv specifikt som gör att självmordstalen är så relativt höga. Att gå genom ”individen” behöver inte alltid vara en genväg, det kan lika gärna vara en omväg. Jag är absolut inte biologist och tror att i grunden så är det rätt liten skillnad på kvinnor och män, men eftersom vi lever i ett samhälle som konstruerar kön olika så tycker jag det är fullt rimligt att ha kön som en utgångspunkt ibland. Precis som det är vettigt att tala om klass i andra sammanhang. Man kan inte hela tiden fokusera på individen bara för att det är en liberal våt dröm att göra det.
Om jag ska vara lite elak så kan jag tycka att hela inlägget andas lite post-fittstim-reaktion, när Lasse Anrell och grabbarna skrev indignerade texter om att det minsann inte var så lätt att vara tonårsgrabb heller. Nej, det var liksom inte någon som trodde det. Det var ändock fullt legitimt, och behövligt, att skriva Fittstim. Det ena förtar inte det andra.
Kritik mot Alliansen är helt okej på den här bloggen. Däremot tror jag Kärnborg hade tjänat på att relatera självskadebeteendet till hur samhället ser ut generellt sett snarare än att tröttsamt försöka stjälpa över all skit på Alliansen. Jag menar, självskadebeteendet är väl äldre än valet 2006? Det är löjeväckande att prata om ”Alliansens Sverige” som Kärnborg gör.
Vad gäller att använnda kön som kategori så har jag aldrig hävdat att det inte någonsin är meningsfullt. Däremot tycker jag att det finns olika sätt att göra det på, varav Kärnborgs är ett av de sämre. Att identifiera vilka problembilder som hänger ihop med respektive kön är självklart jätteviktigt (här kan nog de flesta enas).
Jag är dock av åsikten att det fokuseras för mycket på kön i vissa sammanhang. Varav många ungas utanförskap är ett sånt. Det är inte provocerande att fokusera på ”unga tjejer”, däremot att positionera dem mot unga killar på det sätt Kärnborg gör. Som att unga killar alltid klara biffen. Därav mina exempel. Varför känner sig Kärnborg så manad att bygga upp en sån motsatssituation? Fast hon är ju inte direkt ensam om det.
En motfråga: varför blir du provocerad av min text utan att ens ha läst artikeln jag kritiserar? Ordet ”förutfattad mening” comes to mind
”En motfråga: varför blir du provocerad av min text utan att ens ha läst artikeln jag kritiserar?”
Ett svar: för att det är sakfrågan som är intressant, inte vad en eller annan filur skriver på DN.
Sen tycker jag att det är hysteriskt kul att du kallar dig för The Ivar.
Killar har också problem men de syns inte lika ofta för att de håller käft om det. självmord är den största dödsorsaken för män mellan sena tonåren och 40-års åldern. Män söker hjälp för sina problem senare än vad kvinnor i regel gör.
Ni bör nog läsa på lite feministisk teori, det är mycket enkelt: När flickor och kvinnor mår dåligt beror det på manligt förtryck i form av sk strukturer. Då män mår dåligt så är det patetiskt.
Detta beror på att män inte kan vara offer, per definition, de tillhör nämligen den sk härskarklassen. Handikappade, homosexuella och vänsterröstande invandrare utgör dock ett undantag här. Pojkar hamnar någonstans emellan kategorierna män och flickor i det här avseendet, exakt var beror helt på föräldrarnas inkomst.
[...] Vilket kön har lidandet? http://suspensoarg.wordpress.com/2009/06/30/vilket-kon-har-lidandet/ [...]
[...] Vilket kön har lidandet? http://suspensoarg.wordpress.com/2009/06/30/vilket-kon-har-lidandet/ [...]
[...] Vilket kön har lidandet? (30/6 -2009) [...]