Uppsala Pride går av stapeln 27-31 maj. Jag trodde att Pride handlade om att alternativa sexualiteter skulle titta fram på gator och torg och skandera ”we are here we are queer”. Inget ont i det, även om jag själv inte direkt känner mig hemma i den kontexten.
Sen tittar jag på programpunkterna för Uppsala pride och inser att det inte alls handlar om sexualitet utan om radikalvänster. Högerbögar och liberalflator göre sig icke besväret att gå med i Uppsala Pride står det klart och tydligt i programförklaringen. Här regerar revolutionshomos! Vita människor har inte heller mycket att hämta på denna Pride-festival. Speciellt inte heterovita. Allt i intersektionalitetens tecken. Det vill säga, det finns inte en regnbåge med några få färger utan ett snöfall av mer eller mindre unika identiteter som skär genom samhället. Och ve den som uttalar sig om en grupp man själv inte tillhör. Fast det är ju svårt att veta vad man är främst; bög, svart, ensamstående förälder, handikappad, arbetarklass, blind eller flöjtist. Intersektionalitetsteorin som på Uppsala Pride är väl representerad av bland annat Sveriges Godmother of intersektionalitet: Diana Mulinari, erbjuder ingen hjälp här. Men vad spelar det för roll när man kan spela subversiv.
Det är betryckande att denna riktning kapat Uppsala Pride. Eller att ledningsgruppen som startade det hela tänker såhär. Utdrag från http://uppsalapride.se : ”Vi motsätter oss det våld som legitimeras av stater och myndigheter; våld och kränkningar från t.ex. polis, militär, arbetsförmedlingen, migrationsverket.”
Sällan har jag hört att arbetsförmedlingens våld är ett problem. Men vad vet en vit, heterosexuell, medelklassman om dylika frågor.
Är du bög och har pengar? Då hör du inte hemma på Uppsala Pride:
”Myten om det rika homot bygger på en vit västerländsk överklass bögnorm. Vi vill inte begränsa vår politik efter kommersiella och kapitalistiska intressen som ser våra festivalbesökare som en ”köpstark grupp”.””
I Uppsala Nya Tidning har homosexuella inom Folkpartiet skrivit två bra debattartiklar här och här. De anmälde tidigt att de ville ha med programpunkter de också, vilka dock ströks sedan Uppsala Prides ledningsgrupp bestämde sig för att alla som medverkade behövde vara antikapitalister: ””alla samarbetspartner måste agera efter (visionen) när de samarbetar med oss”. ”
Och jag instämmer helt i deras argumentation (som också inspirerade mitt inlägg till stor del):
”Pridefestivaler är en fantastisk möjlighet till party och politik på samma gång. Den gemensamma nämnaren är att samla människor som tar ställning för en värld där förtrycket av homosexuella, bisexuella och transpersoner är historia.
Oavsett om man är vänsterbög eller kapitalistflata ska man vara välkommen.
Så verkar det inte bli på Uppsala Pride 2009. Tvärtom har Uppsala Pride formulerat en vision som ”alla våra samarbetspartners måste agera efter när de samarbetar med oss”, och som är ett extremt smalt vänstermanifest.
Visionen handlar om revolution och antikapitalism. Det talas om att ”välfärden rustas ner” och om att ”de normer som tvingar oss in i ? kapitalistiska ? strukturer är livsfarliga”.”
Och för någon som följt med i debatten om islamofob och ”strukturell rasism” blir det extra svårt att smälta att Masoud Kamali är Uppsala Prides husgud vad gäller alla frågor som rör identitet och Sverige.
Att vara hbtq-person handlar väl först och främst om sexualitet och inte om att vilja ”krossa kapitalismen nu”, eller? Känns som att man borde kunna få vara gay:ish ändå. Istället för att helhjärtat motverka det förtryck och den förföljelse som hbtq-personer drabbas av över hela världen och i Sverige ägnar sig Uppsala Pride åt att normativisera queer-rörelsen. Det gäller i Uppsala främst att vara queer på precis rätt sätt. Kravmärkt gay bryggt enligt intersektionalitetsvänsterns renhetslagar.
Bra sagt, och bra text. Överhuvudtaget tycker jag om din blogg: jag hittar väldigt många tänkvärdheter och intressanta uppslag här tycker jag.
Jävlar, det strukturella våldet från arbetsförmedlingen alltså? Jag har fattat att en ganska konstig form av extremvänster av oklar anledning verkar ha gjort tanken på arbete till en huvudfiende (maska.nu et al), men jag förstår inte riktigt logiken. Krossa kapitalismen genom att vägra jobba? Tyvärr är det nog välfärdssamhället och de sociala skyddsnäten som får ta smällarna…
Jag tror nog inte att personerna bakom Uppsala Pride menar att arbetsförmedlare vanligtvis slår och piskar arbetssökande och att det är detta som ett problem. Snarare skulle jag gissa att de kritiserar det symboliska och strukturella våld som Arbetsförnedringen administrerar gentemot arbetssökande. Eller vad ska man annars kalla det faktum att många arbetssökande tvingas ta arbeten som innebär att familjer splittras, jobb som ligger långt under den arbetssökandes kompetens och tidigare lönenivå och att detta underbyggs av hotet om indragen a-kassa eller socialbidrag? Jobb som inte ens finns. Hur skapar man fler jobb genom att administrera hårda tag gentemot arbetssökande? Vad är det om inte strukturellt och symboliskt våld? Men det är en parentes i sammanhanget.
Till huvudfrågan: Huruvida det är bra eller dåligt att HBT-rörelsen politiseras anser jag mig inte vara kallad att ta ställning till. Därtill är jag alldeles för ointresserad (eller kanske snarare negativt inställd) visavi deras kärnfrågor. Var inne och läste deras ”analys”. Gäsp. Kom på något bättre än diskriminering som universell förklaringsmodell till alla möjliga samhällsproblem.
Med det sagt så innebär Uppsala Prides orientering att de ändå ”riskerar” att ta upp frågor som faktiskt är ett samhällsproblem. Jag menar, varför bråka om bögar och flator, i lagens mening är de helt likställda med heteros. Kanske bör man ändå välkomna Uppsala Prides intersektionalistiska synsätt som ett steg framåt (mot upplösningen av HBT-rörelsen)? Den har varit så framgångsrik att den kan avskaffa sig själv.
Hannes:
Jag tycker också en Pride-festival ska vara politisk om deltagarna vill det. Det är inte det mitt inlägg handlar om. Revolutionen hade kunnat finnas kvar i programmet ändå.
Per:
Kul att höra
. Galet att peka ut arbetsförmedlingen ja haha. Det känns lite som att de slår mot så många de kan för att öka chansen att träffa rätt lite iaf.
Folkpartiet visade intresse av att vara med på festivaleninnan deadlien. Men de sa bara att de ville vara med och gav aldrig några konkreta förslag på vad de ville arrangera. Vi bad dom göra det men det hände aldrig. Nu efter tidningsartiklarna och flera veckor efter deadline har de kommit med konkreta förslag på programpunkter. För att visa vår välvilja har vi tillåtit dom vara med trots att de missade deadline med flera veckor.
Angående arbetsförmedlingen står det ”våld och kränkningar” och inte bara våld. Det är väl självklart att det är en kränkning när arbetsförmedlingen ber ickevita kvinnor att vara städare fast de har universitetsutbildning.
Överhuvudtaget släner du ur dig massor med spekulationer om vad vi vill.
Festivalens grund är att ”krossa all diskriminering baserad på kön, könsidentitet, könsuttryck, klass, ras, etnisk tillhörighet, funktionshinder, ålder och sexualitet.”
Det är inte häpnandsväckande eller grova mål. Det är sunda mål för frihet och jämlikhet. Ärligt talat förstår jag inte hur detta kunde bli en så stor debatt.
Vi har gjort festivalen, vi skapar den, och alla som har velat vara med har varit välkomna.
Det är som uplagt för kramkallas!
Jonas:
”Angående arbetsförmedlingen står det “våld och kränkningar” och inte bara våld. Det är väl självklart att det är en kränkning när arbetsförmedlingen ber ickevita kvinnor att vara städare fast de har universitetsutbildning.”
Tips för er i framtiden är att vara lite tydligare när ni ändå ska anklaga olika institutioner. Dessutom är väl kränkningen densamma oavett hudfärg eller? Mig veterligen så fungerar arbetsförmedlingen dåligt överlag, och med de nya lagarna som införts ännu sämre. Men lagarna appliceras på alla medborgare inte bara på de ”icke-vita”.
Vore för övrigt intressant ifall du kunde definiera för mig vem som är vit och inte vit enligt er på Uppsala Pride. Ni verkar ju sitta inne med något sånär komplett kunskap på omådet etnicitet.
”Festivalens grund är att “krossa all diskriminering baserad på kön, könsidentitet, könsuttryck, klass, ras, etnisk tillhörighet, funktionshinder, ålder och sexualitet.””
Det som gör att man hajar till är inte detta utan att ni på förhand vet svaret på allt. Ni har tagit ställning för Masoud Kamalis vision av ett Sverige där ”strukturell rasism” genomsyrar alla där myndigeheter institutioner. Där allt dåligt som drabbar de grupper ni definierat som viktiga handlar om rasism, fobi, m.m. Ni har valt att ignorera att forskarvärlden i princip är eniga om att Kamalis forskning är tendentiös och i stora drag felaktig. I er programförklaring står det klar toch tydligt att ni dementerar att det finns något som kan kallas för ”hederskultur” till exempel. Trots att forskning från Väst OCH i Mellanöstern, Sri Lanka, Indien osv, visar tydligt på förekomsten av en sådan kultur. Det handlar inte om att ”de” är onda monster utan om att anpassa metoden till skillnaderna mellan kulturer.
Överhuvudtaget har ni en ofruktbar attityd till genus, sexualitet och etnicitet. Ni förstärker och politiserar skillnader istället för att avdramatisera dem. Och ni gör det genom att utom allt tvivel (för er) etablera att ”vita heterosexuella män” är huvudfienden, the Mordor.
Ni attackerar västerlandet hit och västerlandet dit. Men hur behandlas Pride-festivaler i andra delar av världen? I Ryssland, i mellanöstern, i Kina? Det är en kokett och självbesegrande attityd ni har till vår del av världen.
Ni förnekar att ni har en exotiserande attityd gentemot ”queers of color”, att ni inte är några Oprah Winfreys, men samtidigt exotiserar och occidentaliserar (dvs. ”orientaliserar” Europa och Väst) ni det vita som något upphöjt och ont, det heterosexuella som något av naturen normerande och förtryckande, och västerlandet som Babylon där allt förtryck multipliceras.
Det är som upplagt för sekterism.
Ja, du och jag ser saker på olika sätt.
Men det är viktigt att vara tydlig med att samtidigt som du pratar om vissa forskare så finns det massor med forskare, och människor med för den delen, som menar att olika diskriminerande strukturer genomsyrar våra liv och vår förståelse av världen.
Det är olika synsätt och analyser, men du framställer dina ideer som objektiva och korrekta.
Att använda sig av grova generaliseringar och se pridefestivaler som universiellt mätverktyg för hur homo och transfobin är runt om i världen är däremot något som de flesta vetenskapsmänniskor skulle underkänna.
Och för att belysa vart du och jag står olika. Du menar att lagarna som utgör arbetsförmedlingen drabbar ”alla medborgare”. Det stämmer inte riktigt för en del medborgare behöver inte gå till arbetsförmedlingen. De får jobb genom sina kontakter och privilegier. Just kvinnor med utländsk bakgrund och med akademisk utbildning är den mest överkvalificerade gruppen arbetare i Sverige. Diskrimineringen mot dessa personer är något enormt, och kan inte jämföras med ”alla medborgare”, (även fast jag självklart inser att det finns mer saker än hudfärg och kön som kan leda till diskriminering).
Men sist vill jag bara beklaga mig över att du ger skenet över att människor inte är välkomna på grund av sin vithet eller heterosexualitet.
Det stämmer inte alls! Vi organiserar oss inte efter identiteter, utan efter anti-diskriminering. Det handlar om solidaritet, inte om att ”vara” något.
Jonas:
En kort fråga bara. Är diskriminering den universella förklaringsmodellen för alla samhällsproblem, för all ojämlikhet och alla orättvisor? Jag får det intrycket av det du skriver.
Hannes:
Nä, så menar jag inte. Jag menar bara att festivalens syfte är att motverka diskriminering. Då är det inte konstigt att det är där fokus hamnar.
Jag tycker det är svårt att definera diskriminering. Men ett väldigt tydligt exempel är ju miljöproblemen, något som alla på något sätt drabbas av (även om det är vissa som står för majoriteten av miljöförstöringen och visa som drabbas hårdare än andra).
Det är inte så lätt som att det finns en bov och en som blir bestulen, och att världen hänger på att boven ska ge bort privilegier till andra.
Nu känns det som jag är nån slags hobby-filosof. Jag ska inte ge mig ut på djupt vatten, tror det räcker med att säga att festivalen vill motverka diskriminering i bred bemärkelse och det är därför vi diskuterar sådana frågor.
Vi har troligen alla lite olika ideer om vad diskriminering är för något. Men det är kanske inte så viktigt för vi är öppna för olika tolkningar. Vi bejakar olika perspelktiv på diskriminering för att få djupa och mångfasiterade diskutioner på festivalen.
Vi har en programtidning som finns runt om på stan och vi har även lagt upp allt på vår hemsida. Kolla där så kommer ni se att det är otroligt många olika ämnen som berörs i våra 100 programpunkter. Bara att vi har 40 olika samarbetspartners tyder väl på att festivalen har en enorm bredd.
Vänligen Jonas
Jonas:
Visst finns det homofobi, rasism och diskriminering i samhället. Det har jag aldrig förnekat, varken här på min blogg eller IRL. Däremot ställer jag mig mycket tveksam till er syn på diskriminering och strukturer. Att läsa er programförklaring är som att betrakta en grundkurs i martyrskap.
Du svarar på Hannes fråga och menar att ni har högt i tak, en bred plattform, vilket helt enkelt är felaktigt. Era programpunkter är tämligen snarlika. Flera av punkterna återvinner talare från de tidigare. Inget fel med det, men påstå inte att ni är öppenhetens öppna öppenhet i er festival.
Ni vänder er mot den vita, västerländska, heterosexuella, manliga strukturen. Denna struktur diskriminerar dagligen avvikare. Varenda ojämlikhet som kan skådas i samhället beror på att denna struktur utövas genom alla ”fördomsfulla”, ”homofoba” och ”rasistiska” individer. Genom att välja att positionera er mot bl.a. ”rika bögar” så blir er verklighetsbild ointaglig. I den verklighetsbild som er hemsida visar motarbetas och hatas allt avvikande av den vita, västerländska, manliga heteronormen. En fråga: vad är det som är speciellt med denna norm? Skulle en svart, afrikansk, machonorm vara mindre diskriminerande mot avvikare enligt dig? Faktum är att det inte är en teoretisk fråga utan en empirisk. Vi kan faktiskt se hur hbt-personer, kvinnor och invandrare behandlas i andra delar av världen. Det står därför utom allt tvivel att Uppsala Pride skulle haft ytterst svårt att få tillstånd i många länder utanför (det onda rymdimperiet?) Västerlandet.
Att du och de dina fixar en stolt festival enligt principen ”välkomna alla som känner sig diskriminerade (exklusive de som inte är det)” och ÄNDÅ avhåller dig från att definiera vad diskriminering är verkar rätt svagt.
Angående de överkvalificerade invandrarkvinnorna så har du en poäng i att de saknar socialt kapital vilket blivit otroligt viktigt på den svenska arbetsmarknaden. Invandrare har överlag denna svårighet i Sverige eftersom det överhuvudtaget är svårt att få fast jobb här. Ifall detta handlar om rasism eller om hur LAS ser ut, hur de officiella integrationsprogrammen ser ut m.m är kanske en tvisttefråga. Ifall vi ser till den forskning som gör på området så är integrationsproblematiken mycket större än vad som kan förklaras av rasism och diskriminering. Även ungdomar är en grupp som kan sägas behöva integration. Speciellt killar eftersom de är de mest resurssvaga i vårt informationssamhälle.
jag tycker jonas synpunkter är bra! men det är intressant att läsa de andra också. ska gå på hbt-föreläsningar/seminarier två eftermiddagar den här veckan. vem är jonas förresten?
Ivar:
Angående det du skriver om att det är just den vita, västerländska medelklassnormen som Uppsala Pride värjer sig mot så har jag en tanke/undran:
Du skriver bl.a.: ”Vi kan faktiskt se hur hbt-personer, kvinnor och invandrare behandlas i andra delar av världen. Det står därför utom allt tvivel att Uppsala Pride skulle haft ytterst svårt att få tillstånd i många länder utanför (det onda rymdimperiet?) Västerlandet.”
Menar du att vi ska vänta med att utmana andra normer än de allra värsta i världen tills alla kommit lika långt? Att vi i Sverige på många områden har ”kommit längre” än vissa andra delar av världen är ganska klart, men borde det inte då betyda att vi ska fortsätta arbeta mot andra förtryck? Eller ska vi vänta på resten av världen innan vi fortsätter att göra saker och ting bättre? Det är lite så jag förstår det du skriver. Jag kan till och med tycka att vi kanske inte i första hand ska arbeta mot en ”svart, afrikansk machonorm” då vi sannolikt inte kan lösa de problemen åt någon, det vi kan göra är att stödja och hjälpa de som lever i det, och kanske föregå med exempel genom att ständigt arbeta mot det förtryck som finns bland oss själva?
Thomas:
Jag kan se att det jag skriver i kommentarerna kan framstå på det viset, men det är inte så jag menar.
En motfråga: har du läst Uppsala Prides programförklaring? Den är snarlik många andra jag har sett i att den vänder sig mot ”väst” och något ”vitt” (vad exakt det nu är). Det står tydligt och klart att det är den västerländska normen som är förtryckande, diskriminerande och homofobisk. Inte att vi inom västerlandet (ett alltför brett begrepp f.ö.) ska arbeta med våra traditioner och problem, utan att problemen ligger i själva stommen av vår kultur. Det är jag inte enig med. Jag tror tvärtom att västerlandets politiska traditioner erbjuder de bästa vägarna framåt i de här frågorna.
Angående det jag skrev om en “svart, afrikansk machonorm” så menar jag att inte att vi här i Sverige och Uppsala främst ska arbeta mot det. Men i det postkoloniala perspektivet, som UP har, finns ofta en romantisering av de färgade folkens kultur som något ”äkta” och ”autentiskt”. Jag tror personligen att liberala värderingar är vägen framåt på många sätt, speciellt för att motverka diskriminering. Jag tror precis som du att vi ska föregå med gott exempel i den utsträckning vi kan. Däremot tror jag att positioneringen mot det vita, heterosexuella och västerländska är en återvändsgränd eftersom mycket av sympatin för hbt-personers rättigheter och anti-rasism finns här.
Jag är också osäker på att homofobi går hand i hand med rasism, vilket Uppsala Pride menar. Jag har svårt att se kopplingen.
Underhållande att se hur det för en gångs skull är HBT-rörelsen som står för det politiskt korrekta, och som sätter näsan i vädret så fort de får lite kritik.
Jonas & Co, ni måste inse att Ivar har en poäng här, och att ni faktisk KAN uppvisa brister och felresonemang!
Självklart skall vi alla jobba mot att ingen skall diskrimineras på grund av vem man är (etnicitet, ekonomisk klass, sexualitet osv), men det vore onekligen gynnsamt för er argumentation om ni höll isär HBT-förtryck från någon slags vänstergenerell politisering av er agenda…
Och bara för att slippa okonstruktiva diskussioner om min utgångspunkt, så kan jag avslöja att jag är en vit, villaboende, högskoleutbildad heterosexuell man.
Trots det har jag bloggat om homosexuellas rättigheter till kyrkligt giftermål. Min mamma lever i ett lesbiskt förhållande, precis som en av mina bästa personliga vänner och tillika min favoritkollega på arbetet. Jag röstade på Gustav Fridolin (MP) i senaste valet.
Ser ni svårigheten? Enligt er generella norm är jag en del av den onda struktur ni förkastar, men trots det bör det rimligen vara svårt för er att se mig som spelandes för bortalaget här…
Sluta generalisera / politisera, och koncentrera er på att motverka KONKRET förtryck mot de grupper ni representerar!
Hej Alla!
Det är väldigt vanligt när en påpekar att det finns strukturell diskriminering att människor som är priviligerade ser det som personliga påhopp. Vi skriver inte någonstans att det är ert fel. Vi skriver att det finns ojämlikhet och att vi vill motverka detta. Vi skriver inte att vissa grupper människor är onda. Det vore essentialistiskt att sägga att alla vita/hetero/män/etc är på ett visst sätt.
Det är lätta att göra dessa frågor till något personligt vendetta. Men det är att sänka nivån på diskutionen.
Det vi skriver är att diskriminering genomsyrar vårat samhälle och alla våra värderingar och vår syn på världen. Detta vill vi ändra!
Festivalen har som sagt 40 samarbetspartners som alla arrangerar saker på festivalen. Vi har representanter från flera religioner, partier från höger och vänster och mittimellan, och massvis med annat. Det är självklart att det blir en bredd på festivalen när vi har så stor bredd bland arrangörerna!
Hinner inte skriva mer om detta nu, hoppas vi ses på festialen! /Jonas
Jonas:
Kul att du hittade hit och diskuterade det hela! Några ytterligare frågor väcks genom ditt senaste inlägg.
1) Jag skulle vilja se hur din definition av ”strukturell diskriminering” ser ut. Det är uppenbart att det förekommer diskriminering i många olika fall, tvistefrågan här rör hur systematiskt det är, frekvensen och hur medvetet. När man tillhör en grupp som är avvikande, i bemärkelsen mindre frekvent, är det klart att man uppfattar saker delvis annorlunda än ”majoriteten”. Risken med att sätta diskriminering i centrum och påstå att denna genomsyrar hela samhället gör dialog mellan grupper svårt. Alla positioner är enligt det synsättet konstruerade av den hegemoniska majoritetskulturen. Själva väven av sanning och mening reproducerar den diskriminerande strukturen oavsett goda avsikter. Risken är att frågan reduceras till en fråga om tolerans av olika grupper istället för en ömsesidig utveckling genom dialog. Begreppet strukturell diskriminering är därför en återvändsgränd när det används så brett för att innefatta så vitt skilda identiteter som kön/sexualitet/etnicitet/religion.
Men på ett sätt håller jag med dig här om att det är bra att ni tar upp många av dessa frågor. Jag är dock frågande till varför Masoud Kamali som är en tendentiös forskare med ofalsifierbara resultat får så mycket plats? Personligen hade jag, om jag varit arrangören och varit ärlig i det öppna anslaget, då även bjudit in meningsmotståndare till honom, exempelvis Pernilla Ouis.
2) Jag delar din övertygelse att motverka ojämlikhet. Men jag är övertygad efter vår diskussion här att vi har olika verklighetsuppfattningar samt olika syn på vilka tillvägagångssätt som är bäst för uppgiften. Inte världens största meningsskiljaktighet kanske. Homofobi, rasism och misogyni bör motverkas på alla sätt där det är relevant.
3) Jag vill bara tillägga att mig veterligen aldrig träffat dig eller någon av de andra arrangörerna. Jag har inget personligt emot dig eller någon av dem. Min kritik har hela tiden handlar om er programförklaring och vad den är den av (intersektionalitet och post-strukturalism).
Hoppas att alla mina farhågor kommer på skam och att er festival blir precis så bra som du hoppas!
Hej!
Jag är för stressad just nu för att hinna svara. Vill bara säga att detsamma som du skriver. Vi tycker ganska olika, men det har varit trevligt att skriva och diskutera med dig!
Allt gott! /Jonas
[...] Prides fest för att se om kritiken jag riktade mot förra årets festival var rättmätig (läs här). Själva festen var dock inte huvudsaken, utan fokuset låg på föreläsningarna som jag tyvärr [...]
[...] [...]